Info till Major David Bergman om robotkrigföring och drönarkrigföring

S.I.C.

Hej!

Det här mejlet vill jag att ni vidarebefordrar till major David Bergman. Han är också psykologdoktorand och har god insikt i den psykologiska och den tekniska aspekten av autonomt drönarkrig och robotkrig. Men han saknar den taktiska insikten. Helt autonoma drönare som klarar alla moment utan mänsklig samverkan finns inte idag. Jag har några exempel som kan vara värda att tänka på ur en taktisk aspekt.

Dragon Runner och the crusher

Dragon Runner är ett litet motoriserat robotautomateldvapen som går på larvband, som skulle kunna få genomslag på i synnerhet stadskrigföring. Eller så är det tänkt i alla fall. Dragon Runner och liknande hjul- eller larvbandsförsedda robotar är robusta i en eldstrid, om det är det de används till.

Men det är fortfarande en lång väg att vandra till att robotar uppvisar mänsklig dynamik. Robotar kan t.ex. inte autonomt taktisera i brist på mänsklig styrning och/eller programmering på plats.

Robotar är inte lika uthålliga som människor.

Jag ser något nedlåtande på användandet av stridande robotar och humanoider. Robotar kan förvisso efterlikna dödsförakt, men det är svårt att föreställa sig att man skulle utveckla sådana högteknologiska robotar i stridande syfte för reguljära förband, i varje fall ifråga om dyra humanoider och fyrbenta robotar. Den dåliga uthålligheten, den dåliga framkomligheten för hjulförsedda/larvbandsförsedda robotar och den bristande taktiska förståelsen hos robotarna motiverar inte kostnadskalkylen.

Men jag är beredd att medge att för vissa specialuppdrag så kan autonoma stridande robotar fungera med framgång, t.ex. som understöd under framryckning på obombade stadsgator, eller för att rekognosera ett våningsplan i ett hus. Risken är dock stor att roboten slås ut, den är inte som Rambo med ett automatvapen i var hand.

Den kan också trycka ned en motståndare under tiden man gör ett viktigt moment, typ deployerar en granatkastare eller grupperar med ett granatgevär, men då ska den tas med i ett fordon, ett fordon som med större eldkraft bättre kunde skydda gruppen med inbyggda integrerade vapensystem som man inte behöver momentet lyfta ned eller något direkt klargörande för.

Spaning, vakt och övervakning för större förband är andra nyttoområden, som inte direkt är en stridande funktion.

Dragon Runner kan förstås även förstöra IED:er och där finns dess primära användningsområde, så som jag ser det. Den har en kamera som kan vändas 90 grader åt både höger och vänster, och en bra griparm. Den har en tippvinkel på 45 grader. Dragon Runner kan kontrolleras från 550 m håll. Man kan kanske störa ut den?


Den amerikanska DoD-myndigheten DARPA:s Unmanned Ground Combat Vehicle, ”the Crusher”, är ett obemannat system i samma anda men för naturlig terräng. Crusher kan fjärrstyras från basen. Den kan onekligen göra en viss skillnad, med sin extremt goda mobilitet, trots dess relativt lätta beväpning. Fordonet som har låg tyngdpunkt går på sex gummihjul.

De här varianterna av robotar är väl inte direkt autonoma, men det är det inga robotar som är. Stridande autonoma cyborg-robotar är en fantasi, en våt dröm som närs framförallt av USA (ja, jag skriver USA eftersom drömmen är producerad och hålls vid liv i fantasilalalandet Hollywood). Det är i en kombination av i vissa moment automatik med en i vissa moment kontrollerande människa, som robotar kan vara som mest verkansfulla och kommer att så vara för överskådlig framtid. Det innebär att robotarna kommer att vara radiostyrda och kan störas ut.

Vissa moment, som att lokalisera ett mål (men kanske inte spana och definitivt inte taktisera) och med automatik snabbt sikta på och stadigt och säkert avfyra ett vapen mot målet, är roboten förmodligen överlägsen på eftersom alla psykologiska faktorer är bortplockade från ekvationen för robotens del medan psykologiska faktorer adderas för motståndaren. Det är den förmågan som oroar en potentiell motståndare mest, men det är bara en liten del av alla moment som ska klaffa. Någon fullständig tropp, pluton eller kompani av fjärrstyrda robotar kommer vi nog aldrig att få uppleva.

Vad gäller drönare så lyder utvecklingsmöjligheterna under andra lagar. Eftersom drönare framförallt används som ett framgångsrikt verktyg av USA i Mellersta östern och Afrika så anser amerikanarna att de kan tillåta sig en och annan “glitch” i autonoma teknologiprodukter för Rules of Engagement, för de sörjer inte direkt collateral damage (civila förluster) i dessa världsdelar krasst uttryckt.

Strategiska insamlingscentralen

Publicerad av Roger Klang

I come from Arboga, Sweden, same latitude as Stockholm, Oslo and Helsinki. The year in which I was born was 1965. But I grew up in the region of Scania in the south end of Sweden. I believe in God and his son Jesus Christ but I still don’t go to Church. I don’t know what else to say about myself so I’ll stop here. The truth is, you wouldn’t know me if you had read a book about me. I’m pretty unique I like to think. We all are, but especially me. Roger M. Klang, civis Lundensis

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: