Lastbilsbaserade, eldinvisande och länkande UAS:er

Jag har i denna text inte gjort några försök att sätta någon prioritet i sambandsgången med Radio 180/480, som ju har halv duplex, dvs. den kan inte sända och mottaga synkront med varandra. Jag antar att man måste känna sig fram vid övningar för att skaffa sig en uppfattning om vad som ska vara prioriterad kommunikation och signalsändning i krig så att ordningen i sambandsgången och signalsändningen blir optimal. Man får ju också förmoda att turordningen inte måste vara huggen i sten. Den kan vara flexibel och dynamisk. Man skulle i och för sig kunna lösa sambandsgångens prioritet relativt smidigt med automatik. Man sänder ju inte i varje ögonblick och man kan snabbsända.

Det är ett problem att kunden sällan kan komponera sina egna UAS-system i kundens önskade kombination. Framförallt tillvalsmöjligheter kan vara bra att implementera för kundens orderspecifikation av UAS:er. Plattformsfordon till UAS:erna ska kunna länka Radio 180. UAS:er har många användningsområden och det finns lika många tillverkare. Man kan endast ibland använda UAS:erna för två olika typer av uppdrag. Det är främst de största drönarna som är interoperabla.

I krigföring så skiljer sig syftena ofta åt. Det kan röra sig om t.ex. repeatermottagning och emittering, utstörning, avståndsmätning, eldledning, målinmätning, spaning och vapeninsats.

Men det har stor betydelse för uppdraget vilken typ av sensor eller emittor, som UAS:en har. Vissa UAS:er är värdelösa för vissa uppdrag och andra UAS:er är för värdefulla för att riskera i andra uppdrag. Man bör utveckla UAS:er med tillvalssensorer, för specialiserad användning för våra specifika syften.

Man kan utveckla tre typer av skal för t.ex. en Quadcopter. I dessa separata skal med olika givna mått ska man som kund kunna välja vilken typ av signalemittrar, repeatrar, sensorer, antenner, avståndsmätare eller målinmätningsinstrument som ska pluggas in i quadcoptern. Även digital magnetisk kompass, tröghetsnavigering, gyrokompass och GPS måste man kunna trycka in i skalet. Det säger sig självt att ju större skal desto mer kan man följaktligen trycka in i skalet. De tre olika typerna av skal bör kosta approximitivt lika mycket, endast det extra materialet och adderade logistikkostnader bör läggas till. Det är valet av innehåll som ska avgöra priset. Man kan inte ta mer betalt för större yttre storlek, enligt mig.

De största systemen ska kunna opereras från en egen lastbil, med inbyggd bränsletank för att tanka upp UAS:en om den behöver tankas upp igen, under ett uppdrag. Lastbilen ska ha repeateremittor och antenner för radiokommunikation och fjärrstyrning.

Repeateremittor kan också vara ett tillval för själva UAS:en. T.ex. en repeater för radio 180 med en lång horisontalmonterad antenn under kroppen, eller repeater för länk 16/länk 22 för guidning av sjömålsrobotar som t.ex. lobbas över Gotland mot mål utanför Gotlands Ostkust, från korvetter Väst Gotland.

Man kan ha ett system där UAS:en följer efter lastbilen från ovan, om lastbilen kör ifrån stället varifrån man fjärrstyrde UAS:en och den fortfarande är i luften. Men normalt ska man inte köra iväg med lastbilen så länge quadcoptern är i luften.

Allt ledigt utrymme i UAS:en ska fyllas med bränsle. UAS:en ska således inte ha en bränsletank i traditionell mening, den ska vara en bränsletank i sig självt, fullproppad med elektronik och motorer i övrigt.

Man skulle i princip kunna plocka ihop vissa valda sensorelement till UAS:en på plats under ett taktiskt uppdrag. De olika elementen kan finnas i lastbilen och ska kunna monteras på UAS:en med ett enkelt manövermoment.

Dessutom kan man kombinera endera av de två största UAS:erna med den minsta UAS:en så att UAS-operatörerna har flera valmöjligheter beroende på taktiskt eller operativt läge.

Den typ av länkande och målinvisande quadcopter-UAS vid Gotlands Ostkust som jag beskriver ska inte vara uppe 100 procent av förberedelsefasen. Den kanske bara ska vara i luften ett par procent av tiden upp till och med 20-50 procent av tiden. Tanken är att de ska befinna sig i luften så lite som möjligt, men de måste vara uppe vissa bestämda tider på dygnet i förberedelsefasen hos bägge sidor. Vidare ska den skickas upp vid varje påbörjad strid med tunga vapen som man upptäcker auditivt. Antingen det eller så ordnar 32.Underrättelsebataljonen signalkontakt genom att utnyttja höjder för mobil markradioförbindelse.

Som regel kan man nog säga att man bör prioritera förbindelserna mellan UAS:erna vid Gotlands Ostkust länkande Västerut eller vice versa. Övrig signalförbindelse ska inte ha prioritet och ska ske endast om tillfället finns. Eldledande och målinvisande signaler går givetvis före kommunikation.

En fördel med att använda UAS:er är att mottagarsystem längre Västerut kan vara skyddade från störning bakom topografin, åtminstone mottagare som befinner sig på marken. Då har man störskyddade länkar i riktning Väst, vilket gör att man mot sjömål kan använda artilleri typ Archer på öjn. Rb 15 robotar som lobbas över öjn mot mål utanför öjns östra territorialvatten från korvetter i Gotlands innanhav har inte samma störskydd under tiden de målinvisas från en UAS eftersom Rb 15 större delen av bantiden inte flyger i radioskugga.

Radiosignalerna förstärks var 20-30 km av länkande lastbilar eller UAS:er eller av fasta radiomaster.

Logistik utgör gissningsvis cirka en sjättedel av armén, åtminstone om det svenska försvaret påminner om det brittiska. Man ska försöka att spara in på logistikleden så mycket som möjligt, bl.a. genom att de relälänkande quadcopter-UAV:ernas lastbilar har en bränsletank var till den enstaka stora quadcopter-UAV som varje lastbil ska kunna transportera.

Varje UAV-system blir uthållig som en helikopter om den täcker ytan hos ett lastbilsflak och tankas upp med flytande bränsle.

Dessutom ska varje UAV-bärande lastbil fungera som relälänkande repeater oberoende av eller i kombination med relälänk-UAV:en som den kan transportera på ryggen och som när den används opereras av en av två operatörer inifrån lastbilshytten.

Kompaniradiokommunikation bör ske krypterat och frekvenshoppande över radio på ultrakortvågsbandet, om nödvändigt länkat via en repeaterlastbil, eller en tillbakadragen UAV eller aerostat, och det gör behovet av en tät sammanhängande frontlinje överflödig av den anledningen att man kan strida infiltrerat, inte sällan med 360 graders observationsfält.

StriC (stridsledningscentralen) bör kunna hålla koll på var de egna korvetterna, ubåtarna, ytstridsbåtarna, JAS-planen, IRIS-T SL grupperna, stridsvagnsparen, Archerfordonen/PS-740 radarna, granatkastargrupperna, RBS 70-systemen, underrättelseenheterna och spaningsgrupperna är, både genom relälänkning på marken och med UAV:er i luften över Gotland.

Fast IFF-sändning enheterna emellan sker endast när påkallat och vi måste hålla en god radiodisciplin. Men man kan åtminstone ha koll på enheter som är i strid, antingen via satellit eller länkat via kortvågsradio (HF/VHF) till StriC på fastlandet.

De länkande UAV:erna över Gotland, som fraktas med relä-lastbil, måste vara så små som UAV:ernas antenner och system medger men ändå ge tid i luften. Med nämnda system kan StriC befinna sig i relativ säkerhet på fastlandet.

Kostnadsmässigt så blir det billigare och det blir även mindre skrymmande att tanka upp UAV:erna med flytande bränsle, snarare än att ha UAV:er som man laddar upp batterierna separat med.

UndE23 är idag navet för IFF (Identification Friend-or-Foe, dvs. vän-eller-fiende). Om grupperingarna står stilla så vet man förhoppningsvis redan var de håller hus, åtminstone på de förrekade platserna. När enheterna lämnar sina förrekade platser så ska de signalera detta. TOLO-fordonen (TOLO = Tankning och Laddning) måste även de ha IFF. Fler korta manövrerbara tankbilar är att föredra framför långa med släp. Dessa förfarandesätt är inte samma sak som ledningsstyrning, eller behöver i alla fall inte vara det.

Logistisk TOLO-dispatching och skyddet av denna är vad staben främst ska syssla med, om än att de ska lösa problem och sätta in motmedel. De kan också fatta operativa beslut om att flytta luftvärnssystem för att nyttja dessa strategiskt optimalt. Det finns kryptosystem som gör att egna meddelanden misstas för vanligt bakgrundsbrus av motståndaren, enligt en känd princip. Vår gamla Radio 180 och GTRS är frekvenshoppande och har talkrypto, IGR (Individuell eller intern GruppRadio) har det inte.

Strategiska insamlingscentralen, ordföranden Roger M. Klang

Publicerad av Roger Klang

I come from Arboga, Sweden, same latitude as Stockholm, Oslo and Helsinki. The year in which I was born was 1965. But I grew up in the region of Scania in the south end of Sweden. I believe in God and his son Jesus Christ but I still don’t go to Church. I don’t know what else to say about myself so I’ll stop here. The truth is, you wouldn’t know me if you had read a book about me. I’m pretty unique I like to think. We all are, but especially me. Roger M. Klang, civis Lundensis

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: